Bakom alla rosa moln

Lyckan över att ha fått barn igen är enorm men allt har även en baksida...
Trots att de bara gått drygt ett och ett halvt år sedan jag senast fick barn så glömmer man snabbt bort de mindre glamorösa liv som döljer sig bakom den rosafluffiga och mjuka bubbla som man bygger upp under graviditeten och sedan förväntar sig att hamna i såfort barnet är fött.
Den första tiden med ett spädbarn är inte alltid så fantastisk som den beskrivs och de har jag verkligen fått uppleva de senaste dagarna.


Tre-dagars-deppen kom som ett brev på posten och lyckan över att precis ha fått barn brottas med känslorna av otillräcklighet gentemot de andra barnen, tvivel över hur jag ska klara av rollen som fyrbarnsmamma och mycket därtill. Amningen fungerar inte alls...hon suger fel och jag har sårade bröst som värker så att jag bara vill skrika rakt ut och gråta. Känslorna svämmar över och allt känns bara allmänt hopplöst...


Vi åker tillbaka in till förlossningen för att försöka rätta till sugtekninken, men utan framsteg, så samma kväll kommer min fantastiska vän Bella över till oss med en elektrisk bröstpump till mig. Hon ser på mig att alla hormoner svämmat över för länge sedan då jag inte kan hålla tillbaka tårarna och menar på att livet är en gnutta hopplöst. Hon lugnar mig genom att säga att hon är här för att stanna, hjälpa och ta hand om mig. Därefter sitter hon uppe hela natten och vakar över Caylie så att jag få chans att ta igen all den förlorade sömn jag har från de senaste dygnen, vilket är en bidragande faktor till mitt mående. Hon övertygar mig om att jag kommer klara rollen som mamma galant och att alla dessa hormoner kommer att gå över såfort mjölken börjar rinna till ordentligt. Och vad rätt hon har sen då! Redan nu dagen efter så vaknar jag upp som en helt ny människa och livet känns genast mer meningsfullt. Fortfarande med svidande värk i brösten men med glädje i hjärtat!
Vilka underbara vänner jag har! ♥

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229