Panikångest

Någonting är riktigt fel med mig för tillfället och det jobbigaste är att jag inte vet vad det är,eller varför!?
Idag när jag kom till jobbet så kände jag mig jätte yr och nästan svimfärdig när jag möttes av alla kunder...??
Jag började skaka och var tvungen att gå in på kontoret och sätta mig...efter det brast allt och jag började stor-böla (som ett litet barn) pinsamt,men men...jag fick iaf gå hem.


Det är nämligen så att jag till och från får panikångest och när det bryter ut så är allt fruktansvärt hemskt och man tror på allvar att man kommer att dö.
Som tur var så var inte fallet sååå allvarligt denna gång,men sånt vet man ju inte i förväg,hur det kommer att bli.
Det värsta är att man inte heller vet vad det är som gör att man får panikångestattacker till och från,det kan bero på saker som har hänt nyligen eller saker som hänt då man var liten...det kan även vara en total blandning av en massa olika små saker!? Det är otroligt jobbigt att inte veta iaf och man kan lixom inte styra över det heller.

Jag fick kraftiga panikångest attacker när jag var gravid och fick till och med åka in till akuten för att jag trodde att jag skulle dö,det slutade med att jag fick gå regelbundet hos en psykolog som skulle försöka hjälpa mig med vad det kunde bero på,men också med hur jag skulle kunna förebygga en attack när jag känner att den är på väg.
Det hade säkert kunnat bli jätte bra,men jag hade oturen att få en väldigt obrydd psykolog att prata med,som dessutom kom försent varje gång vi skulle träffas...hon glömde även bort (ett par gånger) att ta med sig journalen och kom därför inte alls ihåg vad vi hade pratat om tidigare...
Som ni förstår så fick jag ju inget förtroende för denna tant och det gav därför inget resultat i slutändan.

Nu ska jag få göra ett nytt försök...jobbet har erbjudit mig att få gå och prata med en ny psykolog och jag hoppas verkligen att jag ska få förtroende för den nya jag kommer att få!!

Panikångest är mycket vanligare än vad dom flesta tror...men folk pratar inte gärna om det.
Innan jag fick diagnosen så hade jag knappt hört talas om det,men när jag väl började prata med folk om att jag hade det så visade det sig att det är rätt vanligt!


När jag gick hem från jobbet så kände jag bara att jag inte ville vara hemma...så Patrik och jag åkte ut till min mammas sommarstuga några mil härifrån,för att bara komma bort ett tag.
Jag pratar alltid med min mamma så fort jag mår dåligt eller har problem med något...hon är en väldigt bra lyssnare som lätt förstår och kan sätta sig in i mina situationer, (hon är nämligen sjuksköterska) och jag visste att hon var ute vid sommarstugan just idag.
Kändes skönt att bara sitta där och prata ett tag...jag blev lugn.

Nu har det värsta av panikångesten släppt,men jag känner mig fortfarande oerhört deprimerad,ledsen och nedstämd.
Jag vet inte om jag kommer kunna sova inatt...nästan varje gång jag tidigare haft panikångest så går jag runt på helspänn och oroar mig för att få en till attack...det brukar hålla på så ett par dagar,innan jag känner mig normal igen och kan slappna av.
Får se hur jag mår i morgon och om jag lyckas få någon sömn!? Förmodligen blir jag hemma från jobbet då med!??
  • Vardag

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229